I det dagliga livet måste PVC- och PE-plastfilmer (påsar) särskiljas med mer kontakt. Enkel metod:
(1) Beröringsmetod
Det känns smord för hand, och ytan verkar vara belagd med ett lager vax (kemiskt kallat vaxaktig känsla). Detta är en giftfri polyetenfilmpåse, medan PVC-filmen känns lite klibbig.
(2) Vibreringsmetod
Skakar du händerna blir ljudet skarpt, och det som är lätt att flyta är polyetenfilmpåsen. Och den med låg röst när den skakas för hand är en filmpåse av polyvinylklorid.
(3) Förbränningsmetod
Det är brandfarligt vid brand, lågan är gul, och det kommer att droppa paraffinliknande olja när det brinner och det kommer att finnas gas när ljuset brinner. Det är en giftfri polyetenfilmpåse. Om det inte är lätt att bränna, kommer det att slockna omedelbart efter att ha lämnat elden, och lågan blir grön, vilket är en polyvinylkloridfilmpåse.
(4) Vattensänkningsmetod
Sänk ned plastpåsen i vatten och tryck ner den i vattnet med händerna. Den som kan ytan är polyeten, och den som sjunker ner i vattnet är polyvinylklorid (densiteten för polyeten är mindre än den för vatten, och densiteten för polyvinylklorid är större än den för vatten; vid rumstemperatur är de ca 0,92 g/cm3 och 1,4 g/cm3).
Det är också lämpligt att ta en koppartråd och bränna den röd i elden. Sätt sedan koppartråden i kontakt med plastfilmen som användes för testet för att producera en kemisk förändring, och sätt sedan koppartråden doppad i plastkompositionen tillbaka i lågan. Vid denna tidpunkt måste du observera noggrant. Om det finns en färgstark och bländande grön låga betyder det att detta plastmaterial innehåller klor och tillhör polyvinylkloridmaterialet.